Visar inlägg med etikett Asien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Asien. Visa alla inlägg

söndag 16 juni 2013

Enkel wok

Ibland är det bästa det enkla. Wok är ett bevis på det. Men personligen tycker jag att tofu gör sig bäst när den har en rätt knaprig yta men ändå blivit genomstekt. Därför plockar jag gärna fram tofun innan, tärnar och steker på hög värme (eller bakar i ugnen) Tills den där fina stekytan trätt fram. Denna gången stekte jag i rostad sesamolja. Sedan vänder jag bara ner den i wokpannan när resten av woken är näst intill klar, mest för att det är lätt att blanda i en wokpanna.

250 g fast naturell tofu
några tsk sesamolja gjord på rostade sesamfrön

3 vårlökar
1 näve böngroddar
2-3 nävar babyspenat
1,5 dl finstrimlad vitkål
lite citrongräs
lite chilipulver
tamari efter smak

Strimla vitkål, lök, citrongräs och woka i väl upphettad panna. Vänd ner böngroddar och spenat tillsammans med chilipulver och en skvätt tamari. rör om ordentligt. Blanda ner den förberedda tofun och servera.





onsdag 29 maj 2013

When in Auckland

Har hängt i Auckland, New Zealand, med omnejd ett tag och tänkte avlägga en liten rapport om vad jag upplevde där rent matmässigt.
När jag är långt ifrån trakter jag är van vid brukar jag nyfiket fråga angående vilka frukter, grönsaker och andra råvaror som är typiska eller kanske rent utav mer eller mindre unika för platsen. I Australien finns det tydligen en del unika råvaror men de är nästintill helt omöjliga att få tag i. Européerna plockade med sig sina grödor hit och struntade helt i att det redan fanns ett växtliv som var anpassat till landets speciella klimat och situation. Men i Nya Zeeland var det bättre ställt! Det märkte jag främst i mitt möte med Feijoas! Någon slags liten grön frukt som smakmässigt påminner om en blandning mellan kiwi och banan med snäppet svagare sötma. 
På centralt belägna Sunflower Café, 50 High Street, erbjuds en rätt rörig meny fullknökad med östasiatiska och mer västerländska rätter. Fokus ligger på fejkkött, allt är veganskt och kufarna som driver stället är glada och försiktigt vänliga. Jag min kompis tryckte i oss dumplings och "bacon"-burgers till lunch för en billig penning. Långt i från gourmet men bra mockmeat till låga priser.
 Tommy & James står för lokalproducerad krämig kokosglass.
På Karangahape Road, eller K Road som de lokala förmågorna säger, finns en märklig blandning av strippklubbar, Second hand-butiker, Govindasrestauranger och koreanska butiker. I en av de sistnämnda hittades billig vegansk lammkebab, producerad av kinesiska företaget Whole Perfect Food. Löjligt goda spett med bra konsistens, ordentlig hetta och toner av kummin.
Aucklands innerstad har väl sin charm men det bästa tycker jag är närheten till regnskog och fantastiska stränder. Piha sägs en av regionens schysstaste surfstränder. Dit rekomenderar jag verkligen att man styr sin kosa och i närheten av den finns Piha Café. Mysigt, rustikt och på menyn lockar deras veganvänliga kakor (bra och tydlig märkning har de, så man inte råkar ta fel). Jag avnjöt en kokos&bär-cheesecake efter att kroppen fått sitt på surfbrädan.
Nya Zeeland är oerhört mångkulturellt och bland annat finns en stor befolkningsandel med sydöstasiatisk härkomst. Detta medför att man kan äta mat från den regionen snabbt, gott och billigt i princip vart man än befinner sig. Inne i Auckland finns otaliga ställen som säljer maki sushi för cirka 5 spänn biten (stora bitar, uppskattningsvis dubbelt så stora som de brukar vara i Sverige). Finfint oavsett om du är sugen på en bit som lite snacks på vägen eller handplockar lite olika som lunch. Här nedan tempura-tofu med grönsaker och teriyakisås.

Ska jag bara rekommendera ett ställe i Auckland blir det nog Little Bird Organics. Det ligger oväntat på 385 New North Road, i stadsdelen Kingsland, med endast industri och bilhandlare som grannar. Ändå lyckas de få till en gemytlig atmosfär som får mig att glömma rusket utanför. Little Bird Organics har raw food som koncept och anordnar kurser, säljer ingredienser och utrustning samt serverar kakor, tårtor, lunch, soppor, frukost och smoothies. Framme vid disken velade jag länge och väl mellan cake pops, cheesecake med smak av grönt te, hasselnötstårta men slutligen föll valet på deras cashew&hallon-brownie. Ångrar mig inte en sekund.
Vill du unna dig på ett mindre nyttigt vis leverar Whittaker's en del mjölkfria chokladkakor, till exempel 72%-ig med pepparmintfyllning.
Sen finns det givetvis massvis med annat också, på 61 Victoria Street West finns ett Loving Hut som sägs hålla hög kvalitet (om man kan stå ut med sektliknande undertonen) men det hann jag inte besöka, The Cruelty Free Shop är all-vegan men inte heller den hanns med. Nu är jag tillbaks i Australien men något säger mig att detta inte är det sista jag kommer se av NZ.

fredag 17 maj 2013

Harajuku Gyoza

Blev rekommenderad ett Dumpling-hak på 394 Brunswick Street i Fortitude Valley och kunde inte hålla tassarna borta. Harajuku Gyoza heter det och har tydligt fokus på dumplings och öl, det är nästan det enda som finns på menyn. Kanske någon side-sallad eller liknande också men annars är det östasiatiska knyten och bira för hela slanten.

Och det börjar bra. Personalen är trevlig, professionell och verkar kunniga. Köket är öppet så alla besökare kan se personalen jobba i ångorna. Tyvärr finns bara en vegansk variant på menyn, deras vege dumplings fyllda med kål, morot, lök, rättika och späda edamamebönor. Spännande tänkte jag!
På Harajuku Gyoza ångkokar de först sina dumplings för att sedan steka dem innan de serveras. Detta är något jag i vanliga fall brukar vara positiv till men på något vis lyckas de famla bort sig. För hård stekyta, dumplings som sitter ihop och en konstig kombination av fyllning som bitvis känns snudd på överkokt, bitvis snudd på rå. Det smakar ändå helt okej, men långt ifrån de bästa dumplings som landat på min tunga. Plus i kanten dock för att man får dosera sin egen sås baserat på riktigt fin soja, risvinäger och en chili som inte går av för hackor. Med andra, betydligt billigare, godare och genuinare hak alldeles i närheten (china town ligger bara runt hörnet) så kommer jag nog inte komma tillbaks hit. Men det var kul så länge det varade.

torsdag 18 april 2013

Att hitta rätt

Det är inte alltid rätt att hitta rätt, särskilt inte med dåligt lokalsinne i en ny stor stad. Men jag tror att jag har gjort det nu, tror att jag knäckt koden till att hitta vegansk mat i Brisbane. Tricket är helt enkelt att gå till ställen som inte har en uttalad vegansk profilering. Det är den trista sanningen, vissa av de veganställen jag besökt hittills har varit helt okej. Ett fåtal har varit bra men de allra flesta har inte imponerat. Ska vi se det från den ljusa sidan så har i princip alla restauranger veganalternativ, och de allra flesta är väldigt tillmötesgående och måna om sina kunders preferenser.
Förra veckan gick jag och en ny vän här nere och såg The XX, innan giget passade vi på att käka på ett japanskt ställe i Southbank. Det var dyrt och lite småsnobbigt, men de hade kanske 10 veganska rätter och helt ärligt får jag säga att vi serverades en av de bästa måltiderna jag ätit ute so far på mitt australienäventyr. Jag valde tofu agedashi (dvs stekt tofu i svampsås med alger, vårlök, gräslök och rättika) och edamamebönor. Svampsåsen var fantastisk, balanserade mellan sötma och syrlighet på ett trevligt sätt och blev en bra kontrast till löken och algerna.

Det rådde lite oklarheter om deras svarta sesamglass innehöll animalier så till efterrätt gick vi till ett ställe med rakare besked.
Rätt över gatan ligger Chocolateria San Churro, 161 Grey Street. Churros kanske låter som flottig festivalmat i gemene mans öron, men det går att göra på ett snyggare sätt tydligen. Alla churros var veganska och som tillbehör fanns jordgubbar och olika chokladsorter. Kanske fanns det fler alternativ också, vi hade lite bråttom till spelningen. Det beställdes in churros rullade i kanel och socker plus två sorters smält vegansk choklad. Fantastiska mörka aromer och en nyanserad kakaosmak frodas i munnen från första till sista tuggan.

torsdag 27 september 2012

Apelsin&jordnötssås

Sjukt smidig lunch. Koka risnudlar. Woka tofu och lite grönsaker och käka med apelsin&jordnötssås. Låter kanske inte som något man slänger ihop på 15-20 minuter men det är det.

Apelsin&jordnötssås:
1 dl kokosmjölk
0,75 dl rostade och saltade jordnötter eller 0,5 dl jordnötssmör
1 apelsin
1 msk mirin
sambal oelek efter smak
1 tsk sojasås

Mixa jordnötter i en matberedare tills de blivit jordnötssmör. Tillsätt kokosmjölk, färskpressad apelsinjuice, mirin och sojasås. Fortsätt mixa tills du har en slät sås. Smaka av med sambal oelek. Såsen tjocknar en del om man ställer den svalt, utnyttja den egenskapen utefter dina preferenser.

onsdag 28 mars 2012

Välkomnar våren med öppna armar och gottiga rullar

Våren är här! I skåne i alla fall, och den är sjukt välkommen. Slängde ihop dess officiella rullar för att hedra den. Vårrullar, om det var någon som fortfarande var lite osäker.
Fyllning:
300 g strimlade bambuskott
300 g edamamebönor
100 g rädisskott
1 gul lök
2-3 morötter
en skvätt sojasås
sambal olek
salt

Utöver fyllningen behövs givetvis ett gäng vårrullepapper, hur många som krävs till detta recept beror på hur mycket fyllning du vill ha i varje vårrulle. Men jag använde ca 15.

Koka edamamebönor i ca 3 minuter, häll av vattnet och separera bönorna från dess skidor. Hacka lök och skär morötterna i tunna stavar. Woka löken i olja och lite sojasås tills den mjuknat en aning, tillsätt sedan morötter och bambuskott. När morötterna börjar närma sig lagom konsistens (inte stenhårda men gärna lite tuggmotstånd) kan bönorna och rädisskotten röras ner i blandningen. Smaka av med sambal olek och salt. Låt blandningen svalna lite. Lägg upp lite fyllning på kortsidan av ett vårrullepapper, vik in långsidorna och rulla ihop till en tight rulle. Upprepa processen tills du inte har kvar mer fyllning. Rosta (eller fritera för den som är på det humöret) rullarna, kom ihåg att vända skarven nedåt om du väljer att rosta så att den fäster ordentligt.

onsdag 15 februari 2012

Paksoi-wok med stekt tempeh

Paksoi-wok:
2-3 portioner risnudlar
ingefäraknöl i storleksordning tumme
1 stor röd chilifrukt
3 morötter
250 g paksoi
2,5 dl strimlade bambuskott
2 salladslökar
en skvätt sojasås
halv näve sesamfrön

Riv ingefäran så fint som möjligt och finhacka chilin. Hacka löken och fräs tillsammans med ingefära och chili i en klick olja i en wokpanna. Skär morötter i lagom stora stavar (inte för tjocka) och rör ner dessa i pannan tillsammans med bambuskott, välsköljd paksoi och sesamfrön. Koka under tiden nudlar, häll av vattnet och rör ner i pannan tillsammans med sojasås när paksoibladen börjar bli sladdriga. Låt fräsa någon minut under omrörning och smaka eventuellt av med lite salt när nudlarna blandats ordentligt med övriga ingredienser.

Till det spisades tempeh marinerad och stekt i endast rostad sesamolja, cayennepeppar och salt, vilket var fint. Den krämiga men samtidigt lite nötiga tempehsmaken fick komma fram ordentligt samtidigt som den blandade sig väl med sesamsmaken och hettan från cayenne.

torsdag 19 januari 2012

Chillin' with my cup full of Miso

Slevade nyss i mig det sista av min batch misosoppa. Har inte käkat miso så ofta tidigare men den används så vitt jag förstår traditionellt oftast som soppbas i det japanska köket och ersätter salt och buljong. Annat som bör läggas på minnet angående miso är att det är gjort på fermenterade sojabönor och smakar mumma.

Misosoppa
250 g fast naturell tofu
1/2 blomkålshuvud
2 stora morötter
1/2 purjolök
3-4 msk curry&ingefära-misopasta
ca 1 liter vatten
smaknaturell olja till stekning

Hacka purjolök och stek i olja i stor kastrull. Tärna tofu under tiden och tillsätt den när löken börjat mjukna. Skär morötter och blomkål i lagom stora bitar och rör ner i kastrullen när tofun fått en antydan till stekyta. Blanda vatten och miso (styrkan och sältan kan variera med olika misofabrikat så kolla vilken mängd miso per volymenhet vatten just din producent rekommenderar, och lägg därefter till lite) i en tillbringare så att mison löser sig och häll ner i kastrullen efter några minuter. Låt stå och småputtra tills grönsakerna fått önskvärd konsistens (koktiden varierar med preferens och hur hårt man stekt ingredienserna).

söndag 11 december 2011

Korean BBQ!

Detta handlar om Frankrike. Och det är ju inte östasien för 5 öre kanske någon tycker, good point. Men när jag var i Paris för några somrar sedan bodde jag på ett koreanskt hostel beläget i utkanten av staden, och där ute i förorten var det inte europa för 5 öre kan jag säga. Ja, bortsett från att de sålde fina franska viner för 2 euro flaskan i butikerna och det faktum att de pratade franska. Väldigt blandade kulturer var det, afrikaner, östasiater, araber, indier och en drös andra hand i hand, väldigt mysigt. Hursomhelst. Det där var nog det bästa hostel jag någonsin varit på. Jättetrevliga ägare som bjöd på frukost och kvällsmat varje dag utan att ta betalt för det, fixade otroligt välsmakande veganska rätter åt mig. På så vis blev alla som bodde på det där hostelet (kan man säga så?) lite som en stor familj och en kväll skulle det firas med koreansk barbeque!

Vad är det då? Valid question. Så vitt jag förstod det hela var det kimchi och grillad seitan som man la upp på ett salladsblad, rullade ihop till en boll och sedan åt direkt ur handen. Jag försökte mig på en re-make!
Istället för kimchi (för ärligt talat, det är gött men jag pallar inte syra grönsaker själv på en vanlig vardag) tärnade jag rättika och gjorde en sås med plommontomater, grillad paprika och sambal oelek som bas. Det var gött och passade fint. Och så gjorde jag egen seitan.
Och la upp på ett isbergssalladsblad.
Och rullade ihop och käkade rakt ur handen. Precis som jag mindes det.

Om man undrar hur man gör egna seitan strimlor kan man läsa det här. Sen är det bara att röra ihop en schysst glaze, steka strimlorna på hög värme i rikligt med olja, röra ner din glaze i pannan tillsammans med lite sesamfrön sen är du hemma!

lördag 10 december 2011

Mock Chicken Wok

I asiatiska butiker finns det ofta gott om vegetabiliska köttimitationer av olika slag, allt från vegräkor och fejkfiskar till "kycklingklubbor" med plastben. Jag har till och med sett en fejkfågel med plastnäbb och hela köret någon gång. Själv är jag ingen storkonsument av dessa produkter men jag tänkte att en klassiker som mock chicken måste ju testas någon gång. Mock chicken är en imitation av kycklingbitar, gjord på vetegluten och säljs på burk.

Mock chicken wok:
1 burk mock chicken
1 broccolistånd
1 röd paprika
200 g champinjoner
1 stor salladslök
1,5 dl kokosmjölk
ingefära
1 näve sesamfrön
sojasås
gurkmeja
paprikapulver
salt

Hacka löken, skär upp broccolin i småbitar och woka i olja i het wokpanna. När löken blivit genomskinlig, skär champinjonerna och paprikan i önskvärda storlekar och tillsätt dessa tillsammans med mock chicken och sesamfrön. Rör ner kokosmjölk och sojasås i pannan när allt börjat få lite färg. Smaka av med ingefära, gurkmeja, paprikapulver och salt.

Servera tex tillsammans med risnudlar.

Jag tyckte nog att mock chicken var ganska gott, kanske ingenting jag kommer äta jätteofta men inte helt fel. På minussidan hamnar dock det faktum att de hade gjort mock chicken-bitarna knottriga för att efterlikna avlägsnade fjädrar plus att konsistensen var en aning gummiaktig. Knottrorna känns, precis som den ovan nämnda plastnäbben och plastkycklingbenen som jag sett på andra asiatiska köttimitationer, lite ofräscht på något sätt. Att efterlikna smaker från djurriket opponerar jag mig inte direkt emot och jag kan väl inte påstå att visuella imitationer skadar någon men det känns lite olustigt. Men så härstammar de asiatiska köttimitationerna kanske inte alltid från ett djurrättsligt tänk. Bortsett från detta var det som sagt ganska gott ändå.

fredag 9 december 2011

Sushi!

Äter du sushi? Ja och nej. Rå fisk? Nä. Ris inrullat i alger fyllt med gottigheter i mitten? Yessir! Och sushi är faktiskt inte alls svårt att göra, nej nej. Så här gör man - stick till affären och handla följande:
Sushiris
Noriark
Risvinäger
Salt
Gottigheter du vill fylla sushin med

Koka riset enligt anvisningarna på paketet, låt därefter riset svalna och rör ner 1/10 så mycket risvinäger som du använde vatten när du kokade riset. Smaka av med salt.
Förbered det du vill fylla sushin med, förslagsvis genom att skära i avlånga bitar.
Tofu marinerad i sukiyakisås.
Kiwi, morot och gurka. Ja, ni hörde rätt kiwi. Det var tokgött att ha i.
Avokado (och sen hade jag minimajs också men det fastnade tyvärr aldrig på bild..).
Sen är det bara att lägga upp ris så att det täcker ca 2/3 av noriarket och lägg sedan upp olika fyllningskombinationer på det. Varför inte toppa med lite rostade sesamfrön? Fukta kanten på noriarket, rulla ihop och skär därefter upp rullen i sushibitar!
Dinner is served!

torsdag 8 december 2011

Vårrullar med risnudlar och rökt tofu

Dags för plockmat i traditionell stil - vårrullar såklart! Avskydde vårrullar när jag var liten, men med åren har jag tagit förnuftet till fånga och insett storheten i vårrullar. Helst hemmagjorda, som så ofta annars också. Tycker det ofta är lite futtigt med fyllning i köpevårrullar och det är roligt att prova sig fram med egenkomponerade fyllningar. Utger mig kanske inte för att vara norra hemisfärens obestridde vårrullemästare, men jag kan inte minnas att jag någonsin blivit missnöjd med hemmagjorda vårrullar - tvärtom.
Skal: vårrullepapper som du plockar upp på ett asien-livs eller liknande. Själv gillar jag "Tyj Spring Roll Pastry" från Spring Home.
Fyllning:
2 portioner risnudlar
150 g rökt tofu
1/4 vitkålshuvud
5-6 rivna morötter
1 röd paprika
2 salladslökar
ingefära
sojasås
sambal olek
salt
gurkmeja

Koka nudlarna enligt anvisningarna på paketet, häll därefter av kokvattnet. Skiva lök och strimla kålen, woka på hög värme i olja tills löken börjar bli genomskinlig, tillsätt därefter sojasås och därefter fint tärnad tofu och paprika, riven morot och de kokta nudlarna. Smaka av med sambal olek, salt, ingefära och gurkmeja.
Lägg lite fyllning på ena sidan av vårrullepappret och vik ihop sidorna.
Rulla sedan pappret till en rulle.Personligen tycker jag att det är trevligt att rosta rullarna, men det vanligaste är väl att fritera/steka i rikligt med olja. Upp till var och en. Tänk på att ha skarven nedåt i början dock, så att den fäster ordentligt.

onsdag 7 december 2011

Japansnacks

När Christoffer och jag i början av hösten var och besökte en liten butik med asiatiska matvaror hittade jag en ny favorit. Japansnacks vid namn Triple M, eller algchips med chilismak. Gaaalet beroendeframkallande. De fanns visst i lite andra smaker också, bland annat sea food (blä), men personligen känner jag att jag inte har något behov av att prova de andra. Denna var tillräckligt god för att jag ska plocka den varje gång jag får för mig att handla japansnacks.
Helt flippin' vegetabiliska!
Så här såg de ut, eller ja egentligen var de flesta rätt mycket längre än denna biten men jag kom såklart på att dokumentera när jag nästan ätit upp alla och det bara fanns småbitar kvar i påsen (precis som med svennechips, ni vet).

tisdag 6 december 2011

Poesi, gul tofu & jordnötssås

Kära sås. Här följer en dikt om dig.

Utan dig på min tallrik känner jag mig som
en skugga av mitt sanna jag
en vänskap utan famntag
enmeningutanmellanslag

Jordnötssås:
2 dl rostade och saltade jordnötter
1,5 dl kokosmjölk
1 tsk mörk sirap
0,5 msk rostad sesamolja
salt

Mixa jordnötterna till jordnötssmör, tillsätt kokosmjölk, sirap och sesamolja och fortsätt mixa tills du har en slät sås. Smaka av med salt.

Poet blir jag kanske aldrig, men mat blir det! Närmare bestämt stekt gul tofu, asiatiska fullkornsnudlar, och en liten wok på paprika, vitkål, purjolök, sockerärtor, vattenkastanjer, sesamfrön, sojasås och ingefära.

Vad som skiljer gul tofu från annan är jag inte helt hundra på, om någon vet är det fritt fram att upplysa mig om det. Men den kändes en aning fastare än vanlig tofu och kanske kanske fanns en annan nyans med i smakbilden. Lite vinägeraktig eller något åt det hållet. Eller så var det ren och skär placeboeffekt, vem vet.

måndag 5 december 2011

Kin Long

Varmt välkomna till Östasiatiska veckan! 7 dagar, 7 inlägg, ingakonstigheter nu kör vi!

Jag äter ganska sällan på restaurang, men ibland händer det och när det väl händer känns det ganska trevligt att kunna besöka någon restaurang där man överraskas eller åtminstone inte känner att detta hade jag lika gärna kunnat laga hemma. Därför styrde jag kosan till Rådmansgatan 1 i Malmö. Restaurang Kin Long. Det bar av till ett mörkt litet rum med låga bord och kuddar att sitta på.
Som förrätt bjöds gurksallad och vårrullar. Låter inte jättespännande men där hade jag fel, gurksalladen var faktiskt väldigt god. Avskalad men välsmakande och inte alls tråkig, säger inte mer än så prova den! Även vårrullarna var trevliga även om de enligt mig kunde haft något mer fyllning.

Serverades ett så kallat fågelbo, det vill säga en mustig kompott på bland annat tofu omringad av friterade bönnudlar av mungbönor. Vår servitör för kvällen förklarade att de två komponenterna skulle blandas och stoppas i ett isbergssalladsblad och därefter spisas med hjälp av händerna. Detta gjordes och det smakade väldigt gott. Extra roligt var att bönnudlarna sprakade gemytligt då de beblandades med fågelboets inre. Den trevlige servitören förvarnade, med all rätt, att det kunde bli kladdigt och bar förutom maten in handdukar.
Shiitake&tofugryta stod näst på lut. Serverades med ris och var en välkommen upplevelse i och med sin fräscha smak och det faktum att den serverades med medföljande värmekälla vilket medförde att grytan fick stå och småputtra medan den förtärdes.
Kin Long resonerar tydligen som så att det de inte kan göra själv gör de inte. Känns uppfriskande i djungeln av halvfabrikat som annars känns ständigt närvarande. De gör tofun själva, kryddorna själva, bönnudlarna själva, såserna själva - you get it. Den såsen som tar längst tid att göra är tydligen en plommonsås som tar över en månad att tillreda, de gör en batch om året och när den är slut är den slut. Dedikerad matlagning.Belysningen var mysig och passade bra till övriga stämningen och inredningen, men var däremot inte riktigt ämnad för fotografering. Därav bildkvalitén.Sammanfattningsvis kan jag säga att Kin Long var en mycket trevlig upplevelse med god mat, bra service och personal som var väldigt tillmötesgående och redan vid bokning förklarade att veganmat inte skulle vara några som helst problem. Och det var det inte heller. Det var en njutning.
Ska jag sätta ett betyg på Kin Long blir det, som ni kanske redan förstått, högt. En stark 4 av 5 för att vara lite mer exakt. Maten var storartad men det var priserna också, vilket egentligen var det enda minuset förutom musiken som hade kunnat vara lite mer stämningsfull. För en fullpottare hade Kin Long behövt prestera ett snäpp högre eller sänka sina priser något men jag klagar inte. Tvärtom. Gick därifrån nöjd och mätt och delade glatt ut 4 av 5 glada veganer.

torsdag 16 juni 2011

My first dumplings!

Gyoza-deg införskaffades på Ris&Curry i Lund, men nästa gång blir det nog hemmagjord deg för det enda som verkar svårt med degen tycks vara att få den tillräckligt tunn. Och det löses ju i allmänhet om man tillsätter några matskedar tålamod.
Fyllning
1,5 dl torkad sojafärs från vegegården
3 stora morötter
1/2 purjolök
1/2 rödlök
5 cm färsk ingefära
salt
sojasås
1 msk chilipuré
sesamolja

Häll upp färsen i en skål, häll över kokande vatten och låt den stå och dra sig i några minuter. Skölj färsen kall genom en sil och pressa sedan noggrannt ut vätskan ur den. Fräs sedan sojafärsen tillsammans med hackad purjolök och rödlök i sesamolja och en god sojasås i en stekpanna. Häll upp blandningen i en bunke och tillsätt råriven ingefära och morötter och chilipuré. Blanda väl och smaka av med salt.

Lägg upp ca en tesked på varje degplätt, stryk degens kant med lite vatten, vik ihop och knyckla ihop så gott som du bara kan (målet är givetvis att få till den där fina vikningen som bara asiatiska dumplingmästare med livstiders erfarenhet på området får till, men även om jag inte nådde riktigt dit under mitt första dumplingförsök så utvecklades jag en del i min vikteknik... alltid något!).
Koka med hjälp av asiatiskt ångkokstorn (eller vad det egentligen heter) och en wokpanna med lite vatten i botten. Låt koka några minuter för varje dumplingomgång, kontollera huruvida degen mjuknat och på så vis förslutit fyllningen.
Låt därefter dumplingsen bada i en skål med svalt vatten i någon minut.
Servera!
Gärna med lite extra sojasås eller annan god sås.
Har aldrig tidigare ätit dumplings så kan inte jämföra dessa dumplings med någon dumplingskala, men jag kan jämföra med en allmän matskala och på den hamnar de högt! De var galet goda, så goda att jag stakar mig ovanligt mycket när jag ska beskriva smakupplevelsen. Dumplings ska det minsann bli fler av i framtiden!

De två översta bilderna har jag tagit och övriga har min snälla mamma fotograferat. Tror inte jag behöver nämna att jag borde försöka bli lite bättre på att presentera mina mateskapader visuellt, tror jag får gå en liten kurs hos morsan.