Bättre än Algarve

På Post Office Square i Brisbane ligger ett litet ställe med namnet Vege-rama. Det ser inte mycket till världen ut. Mest av allt ser det ut som ett vanligt, lite fräschare snabbmatställe. Men oj så fel man kan ha. Där finns chokladmoussetårta, raw blåbärskaka, tempehfylld enchilada med guacamole, spännande sallader, burgare, quiche och mycket mer. Allt veganskt och lagat från grunden.

Och så har de ju en pizza. Det tar lite emot i hjärtat men jag måste bara säga det - bästa köpepizzan jag smakat. Sorry, Algarve, Kelly's, Berlin och allt annat. Vege-rama har bara en pizza men de gör den oerhört bra så det spelar ingen roll, det är den du ska ha. Mjuk, fluffig botten. Pesto. Bladspenat. Grillad pumpa. Rödlök. Paprika. Vegansk mozzarella. Kalamataoliver. Riktigt fina råvaror. Ihoprullad som en wrap och sedan in i ett grilljärn. Lite udda, men helt fantastiskt. Då är det bara att ta med den till närliggande ANZAC-square, sätta sig i det gröna och avnjuta.

Selleripesto och fantastisk tahini

Har hittat den godaste tahinin jag någonsin smakat! Märket heter Mayver's, burkarna är fina som få och tahinin är gjord på oskalade sesamfrön (dvs mer nyttigheter). Den smakar som rostade sesamfrön och har en nästan lite rökig svans. Vanligtvis har jag oerhört svårt för att hitta tahinisorter som går att äta på macka, men denna går nog faktiskt an.

Men det blir givetvis lite roligare om det hela piffas upp lite, exempelvis med selleripesto. En fördel med Australien är att du, till skillnad från up north, får med dig väldigt mycket blast när du handlar grönsaker på ditt lokala supermarket. Blasten är ofta bra mat som vi i norden av någon anledning har en förkärlek till att kapa och slänga, fastän det går hur bra som helst att använda den i soppor, sallader, som garnering eller i pesto.

Selleripesto:
2 dl blekselleriblast
1/2 dl fin olivolja
en nypa salt
två nävar valnötter (jag har små nävar)
en halv citron

Mixa valnötterna till ett relativt fint pulver. Rensa blasten från små kvistar. Lägg ner blast, olja, salt, finrivet citronskal och citronsaft i behållaren och fortsätt mixa tills blasten inte längre ser ut som blad och hela blandningen fått en vacker grön ton. Serveras sval.

When in Auckland

Har hängt i Auckland, New Zealand, med omnejd ett tag och tänkte avlägga en liten rapport om vad jag upplevde där rent matmässigt.

När jag är långt ifrån trakter jag är van vid brukar jag nyfiket fråga angående vilka frukter, grönsaker och andra råvaror som är typiska eller kanske rent utav mer eller mindre unika för platsen. I Australien finns det tydligen en del unika råvaror men de är nästintill helt omöjliga att få tag i. Européerna plockade med sig sina grödor hit och struntade helt i att det redan fanns ett växtliv som var anpassat till landets speciella klimat och situation. Men i Nya Zeeland var det bättre ställt! Det märkte jag främst i mitt möte med Feijoas! Någon slags liten grön frukt som smakmässigt påminner om en blandning mellan kiwi och banan med snäppet svagare sötma. 

På centralt belägna Sunflower Café, 50 High Street, erbjuds en rätt rörig meny fullknökad med östasiatiska och mer västerländska rätter. Fokus ligger på fejkkött, allt är veganskt och kufarna som driver stället är glada och försiktigt vänliga. Jag min kompis tryckte i oss dumplings och "bacon"-burgers till lunch för en billig penning. Långt i från gourmet men bra mockmeat till låga priser.

 Tommy & James står för lokalproducerad krämig kokosglass.

På Karangahape Road, eller K Road som de lokala förmågorna säger, finns en märklig blandning av strippklubbar, Second hand-butiker, Govindasrestauranger och koreanska butiker. I en av de sistnämnda hittades billig vegansk lammkebab, producerad av kinesiska företaget Whole Perfect Food. Löjligt goda spett med bra konsistens, ordentlig hetta och toner av kummin.

Aucklands innerstad har väl sin charm men det bästa tycker jag är närheten till regnskog och fantastiska stränder. Piha sägs en av regionens schysstaste surfstränder. Dit rekomenderar jag verkligen att man styr sin kosa och i närheten av den finns Piha Café. Mysigt, rustikt och på menyn lockar deras veganvänliga kakor (bra och tydlig märkning har de, så man inte råkar ta fel). Jag avnjöt en kokos&bär-cheesecake efter att kroppen fått sitt på surfbrädan.

Nya Zeeland är oerhört mångkulturellt och bland annat finns en stor befolkningsandel med sydöstasiatisk härkomst. Detta medför att man kan äta mat från den regionen snabbt, gott och billigt i princip vart man än befinner sig. Inne i Auckland finns otaliga ställen som säljer maki sushi för cirka 5 spänn biten (stora bitar, uppskattningsvis dubbelt så stora som de brukar vara i Sverige). Finfint oavsett om du är sugen på en bit som lite snacks på vägen eller handplockar lite olika som lunch. Här nedan tempura-tofu med grönsaker och teriyakisås.

Ska jag bara rekommendera ett ställe i Auckland blir det nog Little Bird Organics. Det ligger oväntat på 385 New North Road, i stadsdelen Kingsland, med endast industri och bilhandlare som grannar. Ändå lyckas de få till en gemytlig atmosfär som får mig att glömma rusket utanför. Little Bird Organics har raw food som koncept och anordnar kurser, säljer ingredienser och utrustning samt serverar kakor, tårtor, lunch, soppor, frukost och smoothies. Framme vid disken velade jag länge och väl mellan cake pops, cheesecake med smak av grönt te, hasselnötstårta men slutligen föll valet på deras cashew&hallon-brownie. Ångrar mig inte en sekund.

Vill du unna dig på ett mindre nyttigt vis leverar Whittaker's en del mjölkfria chokladkakor, till exempel 72%-ig med pepparmintfyllning.

Sen finns det givetvis massvis med annat också, på 61 Victoria Street West finns ett Loving Hut som sägs hålla hög kvalitet (om man kan stå ut med sektliknande undertonen) men det hann jag inte besöka, The Cruelty Free Shop är all-vegan men inte heller den hanns med. Nu är jag tillbaks i Australien men något säger mig att detta inte är det sista jag kommer se av NZ.

Harajuku Gyoza

Blev rekommenderad ett Dumpling-hak på 394 Brunswick Street i Fortitude Valley och kunde inte hålla tassarna borta. Harajuku Gyoza heter det och har tydligt fokus på dumplings och öl, det är nästan det enda som finns på menyn. Kanske någon side-sallad eller liknande också men annars är det östasiatiska knyten och bira för hela slanten.

Och det börjar bra. Personalen är trevlig, professionell och verkar kunniga. Köket är öppet så alla besökare kan se personalen jobba i ångorna. Tyvärr finns bara en vegansk variant på menyn, deras vege dumplings fyllda med kål, morot, lök, rättika och späda edamamebönor. Spännande tänkte jag!

På Harajuku Gyoza ångkokar de först sina dumplings för att sedan steka dem innan de serveras. Detta är något jag i vanliga fall brukar vara positiv till men på något vis lyckas de famla bort sig. För hård stekyta, dumplings som sitter ihop och en konstig kombination av fyllning som bitvis känns snudd på överkokt, bitvis snudd på rå. Det smakar ändå helt okej, men långt ifrån de bästa dumplings som landat på min tunga. Plus i kanten dock för att man får dosera sin egen sås baserat på riktigt fin soja, risvinäger och en chili som inte går av för hackor. Med andra, betydligt billigare, godare och genuinare hak alldeles i närheten (china town ligger bara runt hörnet) så kommer jag nog inte komma tillbaks hit. Men det var kul så länge det varade.

Din lian i fejkdjungeln del 2

Mer outforskade produkter! Ja! Tofutti har tagit fram en vegansk ricottaost minsann. Säljs i förvånansvärt fula burkar om nästan ett halvt kilo.

Såklart måste produkten testas i en maträtt från det italienska köket, annars är man ute på cykeltur. Penne verde blev det med vitlök, mycket citron och stekt svamp. Nog om det. Nu till ricottan. Första intrycket är att den är lite väl torr. Lite väl grynig. Lite väl intetsägande. Ingen riktig karaktär, ungefär som smulad tofu som en gång frysts (för de som känner till den texturen) med en underlig smak som i det närmaste kan beskrivas som vanlij.

Lite underligt inledningsvis men av en slump så märkte jag att om man blandar ut med en gnutta extra salt kommer faktiskt ganska fina ostigt krämiga toner fram. Märkligt att tofutti missat så pass i smaksättningen kan jag tycka. Men bit för bit växer deras ricottaimitation på mig och den går från att vara något jag ångrar att jag strödde över min tallrik till att faktiskt förgylla. Testade även senare på sparrispizza och den gjorde sig bra även där (efter modifiering).

Trevligt när man vant sig, men ingenting jag kommer inhandla kontinuerligt (för lite dyr var den allt). 3 av 5 solstrålar efter modifiering. En hemmagjord tofu&cashew-ricotta sparkar dock dennas rumpa vilken dag i veckan som helst.

Att hitta rätt

Det är inte alltid rätt att hitta rätt, särskilt inte med dåligt lokalsinne i en ny stor stad. Men jag tror att jag har gjort det nu, tror att jag knäckt koden till att hitta vegansk mat i Brisbane. Tricket är helt enkelt att gå till ställen som inte har en uttalad vegansk profilering. Det är den trista sanningen, vissa av de veganställen jag besökt hittills har varit helt okej. Ett fåtal har varit bra men de allra flesta har inte imponerat. Ska vi se det från den ljusa sidan så har i princip alla restauranger veganalternativ, och de allra flesta är väldigt tillmötesgående och måna om sina kunders preferenser.

Förra veckan gick jag och en ny vän här nere och såg The XX, innan giget passade vi på att käka på ett japanskt ställe i Southbank. Det var dyrt och lite småsnobbigt, men de hade kanske 10 veganska rätter och helt ärligt får jag säga att vi serverades en av de bästa måltiderna jag ätit ute so far på mitt australienäventyr. Jag valde tofu agedashi (dvs stekt tofu i svampsås med alger, vårlök, gräslök och rättika) och edamamebönor. Svampsåsen var fantastisk, balanserade mellan sötma och syrlighet på ett trevligt sätt och blev en bra kontrast till löken och algerna.

Det rådde lite oklarheter om deras svarta sesamglass innehöll animalier så till efterrätt gick vi till ett ställe med rakare besked.

Rätt över gatan ligger Chocolateria San Churro, 161 Grey Street. Churros kanske låter som flottig festivalmat i gemene mans öron, men det går att göra på ett snyggare sätt tydligen. Alla churros var veganska och som tillbehör fanns jordgubbar och olika chokladsorter. Kanske fanns det fler alternativ också, vi hade lite bråttom till spelningen. Det beställdes in churros rullade i kanel och socker plus två sorters smält vegansk choklad. Fantastiska mörka aromer och en nyanserad kakaosmak frodas i munnen från första till sista tuggan.

Banana Lounge

 

Begav mig ut i staden med en ny vän för att testa en av stadens veganhak med bättre rykte, The Banana Lounge 170 Boundary Street, West End, Brisbane. Hade hört mycket bra om Banana Lounge på förhand av diverse källor så förväntningarna var uppskruvade ett extra varv. Väl på plats möts vi av laidback inredning med mycket trädetaljer och ett svalt bemötande från personalens sida. Lät oss inte slås ned av det, istället slog vi oss ned och kollade in menyn. Olika burritos, turkiska rätter, raw-kreationer och burgare samsas på samma plats och det verkar lovande. Valet faller till sist på en tofu satay burgare med chili, en garden salad med green lentil pattie och en liten rå morotskaka.

Burgaren var okej. Okej som i gott bröd, bra stekyta på tofun men särskilt mycket satay vet jag inte om det var, ingen jordnöt så långt mina smaklökar räckte. "Chili" var väl att ta i också, det var i själva verket en liten liten klick riktigt sockrig, tradig sweet chili sås som mest smakar sött och slemmigt. Lite torrt och tråkigt på det hela taget.

Garden salladen var bättre, balsamvinäger och fräscha grönsaker och en helt okej lental pattie. Morotskakan var kanske den äckligaste rawkakan jag ätit. Torr, alldeles för mycket kardemumma och knappt någon morot. Av någon anledning hade de inte sötat med dadlar utan istället med russin, men russinen hade inte mixats så i praktiken var det en torr kardemummaklump med russin här och var.

När vi ätit upp och satt och diskuterade och hade det trevligt kom personalen fram och slängde menyn framför näsorna på oss igen, en demonstrativ signal om att vi borde beställa mer om vi ville sitta kvar... Jag förstår såklart att restauranger har svårt att gå runt ibland men det finns olika sätt att tackla det på. Det ovan beskrivna känns inte som ett av de trevligare eller sympatiska alternativen. Särskilt inte när restaurangen är långt ifrån full.

Tänkte ge banana lounge en 2:a av 5 trots allt, om man håller sig borta från deras raw-experiment och kan h överseende med snorkigt bemötande. Men sen visade det sig att vi till råga på allt blev matförgiftade av vårt besök så jag får nog dra ner det hela ett snäpp och sätta en 1:a. Banana Lounge, vi ses aldrig igen. Puss och hej.

Torn av pumpa, sötpotatis och persimon

Här kommer kanske inget renodlat recept, men väl lite inspiration. Men oroa sig ej, ska förklara tillräckligt noga så att alla som vill kan replikera.

Det du behöver:
Sötpotatis
Pumpa
Relativt färsk persimon (dvs inte allt för mosig, men ändå söt)
Persilja
salt
olja

Sätt ugnen på 200 grader. Skiva sötpotatis, skalad pumpa och  persimon i tunna skivor, bortåt 2-3 millimeter. Sen lägger du skivorna som små torn, med en gnutta persilja, salt och olja mellan varje skiva. In i ugnen i cirka 15 minuter. Tiden kan nog variera en del för olika ugnar, så mitt tips är att känna efter lite försiktigt mellan varven. Bitarna ska mjukna något men ändå har kvar lite tuggmotstånd.

Serveras direkt efter ugnssessionen, kläm ut några droppar färsk citronjuice över varje torn.

 Servera med stekt, sataykryddad tempeh, kokt broccoli, böngroddar, lättrostade pumpafrön och citron. Bästa jag ätit på ett tag.

Liten uppdatering från 9 timmar in i framtiden

Innan jag berättar mer om mitt liv och leverne här nere i Australien vill jag bara berätta att jag innan jag drog hann med en vända i Köpenhamn, med siktet inställt på bland annat Raw Tribe på Blågårdsgade 2A. Men eftersom Raw tribe envisas med att stänga så tidigt som kl 18 så fick planerna ny riktning i sista stund och istället hamnade jag på Firefly Garden igen. Men inte mig emot för där åt jag bland annat en Citrus cheesecake med kakaocoulis, kardemummamarinerad clementin och rå citronglass. Och jävlar i min lilla låda vilken cheesecake det var. Potentiellt den godaste jag någonsin ätit faktiskt. I hård konkurrens med Manna Cuisines blodapelsincheesecake förstås, målfoto krävs.

 Men jag har det fint här på andra sidan klotet. Hittat en trevlig mjölk på soja, korngryn och kornmalt som smakar riktigt trevligt. Har såklart hittat en drös andra vegoprodukter också, men inte hunnit testa så mycket än. Uppdatering på den fronten utlovas.

Bor numera i ett gammalt trähus från sekelskiftet tillsammans med en politiskt engagerad queeraktivist och en lesbisk tjej. Queeraktivistens pappa bor granne med en mangoodlare, så titt som tätt får vi en stor låda med riktigt söta och fina mangofrukter och annat smått och gott helt gratis.  I trädgården växer passionsfrukter. Jag trivs helt enkelt.

Har hunnit med ett och annat småbesök i West End och China Town. Käkat cheesecake (igen) och dumplings + vegan pork rib soup. Ska jobba på utförligare restaurang&fik-kartläggning framöver.

West End Market, Brisbane, Down Under

Jag har flyttat tillfälligt till Brisbane, Australien och i och med flytt rivs hela mitt fina köksförråd av kryddor, linser, polenta, olika typer av mjöl och andra torrvaror är såklart kvar i Sverige så här står jag mer eller mindre tomhänt och måste bygga upp allt på nytt. Lite frustrerande faktiskt.

Men medan jag har en liten startsträcka i mitt eget matlagande passar jag på att utforska den nya staden jag dimpt ner i. Idag var jag på West End Market, vilket verkar vara lite av en billig frukt&grönsaks-oas i ett i övrigt relativt dyrt matlandskap (bortsett från tofu, som enligt min egen teori är förhållandevis billigt här tack vare en stor asiatisk befolkning). På West End Market hittade jag bland annat stånden "The Happy Sprout" och "Ykillamoocow" (fyndigt namn!). Den sistnämnda hade vad som såg ut att vara smördegsinbakad korv, samosas och pajer. Alltsammans veganskt men tyvärr var min aptit inte tillräckligt stor. Istället gick jag till Sprout-tältet och åt mig en liten raw choklad-mintkaka på mandlar, riktigt gött.

Brisbane har bortåt 2 miljoner invånare och ganska många veganska ställen plus en lång rad uttalat veganvänliga. Har hunnit nosa på några, ska försöka hitta fler och rapportera bättre här, utifall att någon annan också skulle ha vägarna förbi det här hörnet av världen.

West End Market äger rum varje lördag mellan kl 6 på morgonen och 2 på eftermiddagen vid Davies Park, alldeles intill Brisbane river.

Jordnötstofu, upp som en sol ner som en pannakauga

På härliga Veganz i Berlin fanns någonting i kylfacken som snabbt fångade min uppmärksamhet. Vilket i ärlighetens namn ska ges en eloge, butiken var verkligen så proppfylld med produkter att ögonen blev vimmelkantiga och jag missade förmodligen flera guldklimpar. Men där låg den - jordnötstofu av märket Kato. Jag älskar tofu och jag älskar det mesta med jordnötter, så när jag såg tofupaketet var jag bara tvungen att nappa.

Jag tänkte att jag skulle göra något alldeles särskilt med tofun, så jag snodde inspiration från bästa norska veganmisjonen och gjorde så kallad snaddertofu. Eller kikärtspanerad tofu.

200 g jordnötstofu
0,5 dl kikärtsmjöl
lite gurkmeja
en nypa salt
0,5 tsk spiskummin
cayennepeppar efter smak

Blanda de torra ingredienserna väl i en bunke. Smula tofun i grova bitar, rulla dessa ordentligt i paneringen så att de täcks helt och hållet. Stek i olja några minuter under omrörning. Använd gärna rikligt med olja och relativt hög värme. Servera när de små tofuklimparna börjat få färg.

Till åt jag sötris, mango&kokossås samt sallad på sockerärtor, vårlök, persiska och rostade cashewnötter och pumpafrön. Så med måltiden blev jag väldigt nöjd, men det var inte de små jordnötsbitarnas förtjänst.

Den enda skillnaden jag upplevde hos tofun jämfört med vanlig tofu var att den innehöll en del små jordnötsbitar som mest kändes... degiga. Och inte särskilt smakrika. och de trillade mest ut ur tofun. Så receptet är ett hett tips men produkten... nja. Inte värt pengarna. Använd vanlig, fast och naturell tofu istället.

Produkttest: Champinjonfylld tortellini

När jag var i Berlin besökte jag Veganz. Väl där betedde jag mig givetvis som Billy the Kid i en skjutjärnsbutik. Fejkfetaost, schweizisk krokantcholad, fruktkonfekt med smak av rabarber och jordgubb och liknande varor hivades ner i i kundkorgen i en rasande fart. Tänkte dela med mig av finfina upptäckter och saker man hade kunnat avstå från utan att gråta floder. Först ut: champinjonfylld tortellini från franska Pural.

Var på förhand ganska rädd att det skulle smaka värsta sortens budgettortellini, men tji fick jag. Efter att ha kokat de små pastaknytena helt enligt anvisningarna lät jag gaffelns vassa spetsar borra genom ett smakprov. Lagom al dente och fin champinjonsmak som får komma fram ordentligt. Egentligen hade jag velat att de skulle vara lite krämigare i sig själv, men förutspående som jag ibland är så anade jag att detta skulle saknas. Därför spisade jag med havregräddstuvad fänkål och rödlök plus strimlad soltorkad tomat.

Inte godaste pastan jag ätit (hemmagjord sparkar såklart ändalykt), men ändå över förväntan. Skulle säkert inhandlats då och då om det fanns i butik här i Sverige. 3 starka solstrålar av 5 möjliga blir det.

God jul

Så här såg jultallriken som jag åt igårkväll ut. Så till alla som oroar sig för att jag går miste om julbordets härligheter eller att jag skulle magra av, don't worry. Allt är som det ska.

Det är lite lustigt egentligen, för vi hade kommit överens om att vi i år inte skulle göra ett stort julbord med närmare 15 olika smårätter. Vi skulle istället göra det hela mer som en vanlig måltid, måhända med lite extra lyxigheter i kanterna och inspiration hämtad från julbordet. Hellre flera fina måltider under julledigheterna än att äta samma mat en vecka i sträck. I den frågan var vi eniga redan tidigt på höstkanten men så närmade sig den 24e och det började bli dags att sätta sig ner och bestämma sig för vad som faktiskt skulle smeka våra gommar på julafton. Vissa saker plockar man bara inte bort, och andra saker lät så spännande att de tvunget skulle vara med och helt plötsligt satt vi där igår med ett fullproppat julbord igen. Kanske blev det till och med lite mer i år än hur det brukar se ut i vanliga fall. Ett kapitalt misslyckande, som så här i efterhand ändå känns väldigt härligt.

Pistage&dillpesto:
2,5 dl skalade, rostade och saltade pistagenötter
ca 0,75 dl fin olivolja
ca 180 g färsk dill
en skvätt balsamvinäger
1/2 solovitlök
en nypa havssalt

Mixa nötterna till ett relativt fint pulver i en matberedare, rensa bort dillstjälkarna. Tillsätt dillen och fortsätt mixa tills dillen och pistagen blandats väl. Häll ner olja samt pressad vitlök och fortsätt mixa, smaka sedan av med balsamvinäger och salt.

Soltorkad tomathummus:
12 st soltorkade tomater (med fördel inlagda)
275 g kokta kikärtor
0,5 dl olivolja
citron
salt
svartpeppar
1/2 solovitlök
eventuellt vatten

Mixa tomaterna till en slät puré med hjälp av en mixerstav. Tillsätt ungefär hälften av kikärtorna och fortsätt mixa tills allt blandats väl. Häll därefter ner olivolja, resterande kikärtor, pressad vitlök och färskpressad citronjuice efter behag och mixa återigen till slät konsistens. Smaka av med salt och svartpeppar. Späd eventuellt med lite vatten om konsistensen känns alltför fast.

Apelsinmarinerade morötter. Vet att detta inte ser mycket för världen ut, men ibland kan de ljuvligaste smakeskapaderna gömma sig bakom relativt sparsmakade bokomslag.

3 normalstora morötter
2 apelsiner
2 tsk brunt farinsocker
en nypa salt
1 tsk olivolja

Skala morötterna och skär i sneda slantar. Låt morotsslantarna koka i några få minuter, så att de fortfarande har klart tuggmotstånd men inte för den sakens skull är råa. Häll av vattnet och låt morötterna svalna en aning. Blanda i en skål färskpressad apelsinjuice, farinsocker, salt och olivolja. Vispa tills farinsockret löst sig helt i vätskorna. Rör ner morötterna i marinaden och låt det hela stå i kylen minst några timmar innan servering. Rör om då och då. Servera svalt.

Astrid&apornas prinsesskorv, falafel och hemmagjorda göttebullar på röda linser, hasselnöt och välnöt med smak av mejram och koriander.

 En nykomling var denna - dragonsenapen. Aldrig smakat förr och blev överraskad men glad när jag fick syn på den vid julbordet. Fantastiskt god smak, enda invändningen jag har är att den var så intensiv och koncentrerad att den blev rätt svår att dosera.

 Saffransrisoni med persilja och marinerade kronärtskockor.

 Den klassiska och högst oundvikliga potatisgratängen.

 Senapsaubergine, enligt det gamla goda receptet.

Rödbetssallad:
8 små rödbetor
1 äpple
1 dl sojamjölk
1 dl havregrädde
2 dl solrosolja
1,5 msk skånsk senap
en liten skvätt vitvinsvinäger
salt
peppar
chilipulver eller cayenne

Koka rödbetorna med skal på tills de glider av en gaffel när du provsticker. Skrapa av skalet, skär betorna i stavar eller tärningar och låt svalna. Häll under tiden upp havregrädde, sojamjölk, vinäger, olja och senap i ett högt, smalt kärl och mixa med en mixerstav i någon minut. Smaka av med salt, peppar och chili och fortsätt mixa. När du har en krämig jämn konsistens är det dags att tärna äpplet för att sedan blanda äpple, rödbeta och dressing i en skål. Låt stå kall fram tills servering.

Förutom detta hamnade senapsgriljerad rövfri skinka och gourmetkorven ÅH (båda från astrid & aporna) plus den obligatoriska rödkålen som syns på översta bilden.