Som jag skrev för ett tag sen så hittade jag en, så vitt jag förstått det hela, ny sojaost, med den påpassliga smaken ädelost. När jag var yngre gillade jag aldrig ädelost, gillade knappt ost alls. Men av någon anledning har jag blivit betydligt mer nyfiken av ostar och dylikt sen jag slutade äta ost. Kanske låter lite konstigt men så är det. Fast å andra sidan fanns det rätt mycket inom mat som jag hade svårt för som liten men som jag gillar nu. Min enda fiende som består från barndomen är nog pepparrot. Jävulens gåva till smaklökarna. Nog om barndomsminnen och sura uppstötningar. Nomumu's sojaost med ädelostsmak skulle det handla om!Jag ugnsrostade rödbetor och sötpotatis och slängde i den rivna sojaosten mot slutet, så att allt fick lagom ugnstid. Till det spisades en sallad på pak-soi, päron, valnötter och en liten vinägrett. Och hur smakade Nomumu då?
Den var faktiskt riktigt god. Krämig och fin och lagom smältig. Den hade i och för sig ganska gott sällskap på tallriken också, men en viss del av måltidens göttighet måste nog ändå tilldelas nomumu. Det enda som jag kan känna var lite synd var att den inte smakade jättemycket ädelost. Det fanns ju nyanser av ädelost, men att säga att det var ädelostsmak kanske var lite att ta i. With a hint of ädelost hade kännts bättre. Jag hade ju pumpat upp förväntningarna så pass mycket att jag fantiserade om att det skulle smaka som tofulines mjuka ädelsojaost fast kanske med snäppet mer ädelostsmak, men icke. Men gött var det ändå, tyckte att den stod sig bra mot cheezly-ostarna (är det kanske Redwood som gör nomumu också? väldigt lik förpackning, form och smaken känns också som att det hade kunnat vara en ny cheezlysojaost i alla fall..), men den har, precis som alla andra sojaostar jag smakat, en bit upp till giganten Vegusto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar