Pizza med seitankorv och avokado&pinjenötscrème

Gjorde pizza med tomatsås, lök, het seitankorv (ekko gourmets paprichaskorv), paprika, skogschampinjon, sojaost (vegusto), ruccola och...*drumroll* avokado&pinjenötscrème! Det var så jävla gytt. De två sistnämnda ingredienserna hamnade på pizzan efter ugnsbakning, fräscht och friskt.

Avokado&pinjenötscrème:
1 avokado
0,5 dl pinjenötter
1 vitlöksklyfta
0,5 msk granatäppelbalsamico
1 msk vatten
en halv kruka färsk basilika
salt
peppar

Rosta pinjenötterna i torr panna, mixa till finkornigt pulver i matberedare. Tillsätt basilika och pressad vitlök och fortsätt mixa tills ingredienserna finfördelats och blandats väl. Häll ner granatäppelbalsamico och hälften av vattnet och fortsätt mixa tills du uppnått någorlunda slät konsistens. Tillsätt avokado och späd med resterande mängd vatten tills du fått den konsistens du vill ha. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.

Tofu med fetaostsmak

Back in the days när det hände att jag åt animaliska produkter så gillade jag aldrig fetaost särskilt mycket. När jag tänker efter så har inga ostar haft någon särställning i mitt tycke. Så jag kanske inte är rätt person att utvärdera en fetaostimitation, men när jag såg den i när jag var i Berlin så kunde jag ju inte direkt gå förbi och låtsas som om det var nederbörd i väderleken.

I ärlighetens namn vet jag inte om vi ska kalla detta en fejkost. Det är kryddad tofu. Men tofu är ju lite som en paneerost gjord på sojamjölk så låt gå. Lord of tofu (riktigt fint företagsnamn) levererar sin så kallade "Philosophen tofu - wie feta" i 100 g förpackning, helt vegansk och har för mig att jag fick punga ut med drygt 2 € för att få den i min ägo. 

I en sallad med krutonger, tomat, rödlök och lime gjorde sig fejkfetan riktigt bra. Vitkålssallad och tapanade on the side.

Om det smakar precis som fetaost? Nä. Såklart inte men Lord of tofu kommer ändå väldigt nära och det enda jag faktiskt tycker att de missat är eftersmaken av fotsvett och...den kan jag faktiskt klara mig utan. Bra konsistens, smakar bra utan att man behöver tillaga den. Bara skär i tärningar rör ner i en passande sallad och häll över några droppar av din finaste olivolja och kanske en skvätt vinägrett. 4 av 5.

Jordnötstofu, upp som en sol ner som en pannakauga

På härliga Veganz i Berlin fanns någonting i kylfacken som snabbt fångade min uppmärksamhet. Vilket i ärlighetens namn ska ges en eloge, butiken var verkligen så proppfylld med produkter att ögonen blev vimmelkantiga och jag missade förmodligen flera guldklimpar. Men där låg den - jordnötstofu av märket Kato. Jag älskar tofu och jag älskar det mesta med jordnötter, så när jag såg tofupaketet var jag bara tvungen att nappa.

Jag tänkte att jag skulle göra något alldeles särskilt med tofun, så jag snodde inspiration från bästa norska veganmisjonen och gjorde så kallad snaddertofu. Eller kikärtspanerad tofu.

200 g jordnötstofu
0,5 dl kikärtsmjöl
lite gurkmeja
en nypa salt
0,5 tsk spiskummin
cayennepeppar efter smak

Blanda de torra ingredienserna väl i en bunke. Smula tofun i grova bitar, rulla dessa ordentligt i paneringen så att de täcks helt och hållet. Stek i olja några minuter under omrörning. Använd gärna rikligt med olja och relativt hög värme. Servera när de små tofuklimparna börjat få färg.

Till åt jag sötris, mango&kokossås samt sallad på sockerärtor, vårlök, persiska och rostade cashewnötter och pumpafrön. Så med måltiden blev jag väldigt nöjd, men det var inte de små jordnötsbitarnas förtjänst.

Den enda skillnaden jag upplevde hos tofun jämfört med vanlig tofu var att den innehöll en del små jordnötsbitar som mest kändes... degiga. Och inte särskilt smakrika. och de trillade mest ut ur tofun. Så receptet är ett hett tips men produkten... nja. Inte värt pengarna. Använd vanlig, fast och naturell tofu istället.

Produkttest: Champinjonfylld tortellini

När jag var i Berlin besökte jag Veganz. Väl där betedde jag mig givetvis som Billy the Kid i en skjutjärnsbutik. Fejkfetaost, schweizisk krokantcholad, fruktkonfekt med smak av rabarber och jordgubb och liknande varor hivades ner i i kundkorgen i en rasande fart. Tänkte dela med mig av finfina upptäckter och saker man hade kunnat avstå från utan att gråta floder. Först ut: champinjonfylld tortellini från franska Pural.

Var på förhand ganska rädd att det skulle smaka värsta sortens budgettortellini, men tji fick jag. Efter att ha kokat de små pastaknytena helt enligt anvisningarna lät jag gaffelns vassa spetsar borra genom ett smakprov. Lagom al dente och fin champinjonsmak som får komma fram ordentligt. Egentligen hade jag velat att de skulle vara lite krämigare i sig själv, men förutspående som jag ibland är så anade jag att detta skulle saknas. Därför spisade jag med havregräddstuvad fänkål och rödlök plus strimlad soltorkad tomat.

Inte godaste pastan jag ätit (hemmagjord sparkar såklart ändalykt), men ändå över förväntan. Skulle säkert inhandlats då och då om det fanns i butik här i Sverige. 3 starka solstrålar av 5 möjliga blir det.

Broccolisoppa med risoni och vita bönor

400 g broccoli
1,5 dl risoni
4 dl havregrädde
1 gul lök
torkad mejram
havssalt
svartpeppar
ca 1 liter vatten
3 dl kokta cannellinibönor
olivolja
eventuellt färsk citron

Finhackalöken och stek den tillsammans med mejram i olivolja. Tillsätt broccoli och risoni, och häll ner vatten efter en liten stund. Låt koka drygt 10 minuter. Rör ner havregrädde och bönor, smaka av med havssalt och nymald svartpeppar. Kanske en skvätt citronjuice eller lite rivet citronskal på toppen. Låt dra i minst 10 minuter under lock.

Är du med mig till Berlin?

Åkte en liten sväng till Berlin. Hade ett par fantastiska dagar där och en mycket mätt mage när jag kommit hem igen. Såhär gick det till.

På Mainzerstrasse 18, i mysiga Friedrichshain, ligger Ohlala Tartes shop (man kan ta sig dit med hjälp av U5, hoppa av på Samariterstrasse så är stället någon minuts prommenix bort). Ett helveganskt ställe med fransk inriktning och retro inredning. Vilket i realiteten innebär pinuppor, grammofonspelare, mängder med olika sorters quiche och så vidare. Riktigt trevligt litet ställe. Vi åt bland annat quiche på soltorkad tomat och kronärtskocka, quiche på sauerkraut och rökt tofu (oväntat god kombination!) plus en chocolatechocolatecake (det vill säga kladdkakstårta med chokladmousselager, rå kakao på toppen och kanderad mandel på kanten..). De hade även brunchmöjligheter där man fick välja och vraka på en liten buffé med en rad olika läckerheter till lätt överkomlig penning. I brunchen ingick bland annat speculoos -tiramisu - ping Gaashud & Kotten (smakade dock inte, vågade inte). Bra priser, riktigt bra mat och kaka. Svårt att inte dela ut 4 av 5 små solstrålar.

Nästa ställe vi stack till var Viasko, oerhört mysig restaurang som blandar krogkänsla med lyxigheter och tysk husmanskost. Typ. Allt veganskt och en lokal så får dig att tänka att du är med i en inspelning av sagan om ringen (på ett bra sätt, shire). Viasko ligger på Erkelenzdamm 49 i Kreuzberg och du hittar tillexempel dit genom att ta U1 och hoppa av på Kottbuser Tor.

Där käkades gräddstuvad gnocchi med marinerad tempeh. Värt varendaste cent.

Samt pumpa&seitan-ragout inbakat i smördeg och serverat med kastanj, rödvinssås, apelsin och tranbärspuré.

Till efterrätt spisades tiramisu. En riktigt bra sådan dessutom, krämig och saftig utan att bli degig. Svår balans men Viasko lyckades och serverade härligheten med hallonsås och citronmeliss, som knappast gjorde saken sämre.

Punkterna på Viaskos pluskonto var många. Oerhört tilltalande lokal, mycket god mat med fantastisk balansering av smaker och aromer och sist men inte minst den trevligaste personalen sedan jag minns inte när. De var så vänliga och söta och försökte inte sälja för säljandets skull utan varnade för stora portioner (med all rätt). Huvudrätterna var så bra att det blir 5/5 bara där. Att få smaka en riktigt bra tiramisu på restaurang var också uppskattat även om jag tycker att huvudrätterna var strået vassare.

På Gärtnerstrasse 11 i Friedrichshain ligger Der Eisbärliner. Det är inget helveganskt ställe och inget ställe som jag skulle gå till om jag bara hade en dag i Berlin, men vi behövde fylla på depåerna och var alldeles i närheten och då var det trevligt att de säljer vegansk apfelstrudel, varm choklad med vispgrädde, våfflor, glass etc. Det låg alldeles intill trevliga loppisen i boxhagener platz så läget blev helt och hållet avgörande.

Vill egentligen inte negga för hade detta stället legat i Skåne hade jag säkert varit stammis men i Berlin är det lite annan standard. Dessutom var personalen inte särskilt trevlig och man såg liksom i ögonen på personen bakom disken att det är inte det här personen brinner för eller egentligen vill göra. Och det drar ner upplevelsen, kan jag tycka. 3 av 5 solstrålar blir det men inte mer, och knappt det.

Sist jag var i Berlin käkades det en del på Yoyo foodworld, och sedan dess har det öppnat ett Vego foodworld. Det ligger på Lychener strasse 63 i Prenzlauerberg (U2 Eberswalderstrasse) och jag antar att det är samma kedja som yoyo för det mesta var sig likt. Med andra ord massvis med veganska burgare (30 stycken på menyn, närmare räknat.. känns nästan lite surrealistiskt när jag i vanliga fall blir smått lycklig bara av att se något helt veganskt på menyn), men även pizzor, gyros, tysk husmanskost etc. Flottig vegansk snabbmat helt enkelt och är det vad man är sugen på så finns det inte många ställen som överträffar utbudet.

Vi åt en sumatraburgare med jordnötssås och extra ost, en klassisk saftig cheeseburgare i vegantappning och beställde därtill in en bricka hemmagjorda pommesfrites plus två såser. Vi ville egentligen ha deras hemmagjorde avocadomayonnaise eftersom jag hört att den ska vara krämigare än latinamerikansk smörsångare men det var det andra som också hört, för den var tyvärr slut.

Detta är inte det fancygaste av ställen, men ibland är det inte det man är ute efter. Är man ute efter burgare är detta lätt en 4/5.

Lucky leek var stället jag på förhand hade högst förväntningar på. Hört så mycket fint om stället och när det väl var dags att hoppa på U2 och stiga av vid Senefelder platz, Prenzlauer berg, kan jag inte påstå annat än att mitt hjärta slog lite snabbare än vanligt. På Kollwitzstrasse 46 tog personalen emot kvällens gäster i en mycket liten, men väl inredd lokal. Det var en cello ombyggd till vinställ, artigt hälsande och fördrink.

Sedan var det seitanmedaljong med vallmokrocketter och pumpa-cordon bleu. Båda utsökta.

På Viasko var huvudrätterna huvudnumret och efterrätten otroligt god men ändå lite av en sidekick, men på Lucky leek kändes det precis tvärtom.

Det blev nämligen smakkavalkad i gommen av nougattartlett, mangopuré, mörk choklad, bär, vitchokladglass och plommoncheescake. Trodde ett tag att det skulle bli för mycket eller kännas plottrigt men icke. Tror det spenderades lika mycket tid till efterrätten som till varmrätten eftersom det var så underbart att bara få sitta där och njuta av små skedar med alla olika smakkombinationer.

Varmrätten kändes lite dyr, men efterrätterna vägde upp så det räckte och blev över och jag får nog ge 5/5 solstrålar här också, även om varken Lucky leek eller Viasko riktigt når upp till den nivå jag upplevde på Manna Cuisine i London. Det finns grader i himmelen.

På Café Freckles (dvs "kafé fräknar"), i Kreuzberg, går det mesta i ljusblått. Du hittar det på Nostizstrasse 33 och kan exempelvis ta dig dit via U7 om du är på hugget och hoppar av på Gneisenaustrasse.

Väl där kan man avnjuta galet krämiga örtpaninis med vegansk ost, körsbärskaka etc. Perfekt mysigt fik om man vill sitta och plugga, läsa, skriva vykort eller smida planer. Trevlig, tillmötesgående personal, intressant litteratur och spartansk men charmig inredning finns där till ditt förfogande.

Det vore tjänstefel att inte besöka Veganz när man är i Berlin (Schivelbeinerstrasse 34 is the place to go, ta U-bahn eller S-bahn till Schönhauser Allee i Prenzlauerberg). De utger sig för att vara ett veganskt supermarket med över 6000 sorters produkter och kafé med bagels och kakor/tårtor i samma byggnad. Supermarket tycker jag personligen är att ta i, för det associerar i alla fall jag med butiker av varuhusliknande-karaktär, men en butik där de tryckt in mer veganska produkter du kan räkna till stämmer bra. Jag gick lös som en snorunge i godisbutiken med valfri förälders kreditkort i näven. Köpte till exempel fruktkonfekt med smak av rabarber och jordgubb, fejk-fetaost, jordnötstofu, kinesisk choklad med gojibär och massa annat. Värt att veta är att Veganz inte är det enda att ha koll på i det här kvarteret. Bredvid Veganz ligger en klädbutik med djur-&miljövänliga kläder (all vegan) och bredvid den butiken ligger en vegansk skobutik. Ett litet vegostråk helt enkelt.

Dessutom hade vi tänkte gå och äta på Kopps som är ett vegan fine dining-ställe som lär hålla hög klass men de hade hyrt ut hela stället till något företag när vi ville dit. Ville också gå på Funk You, men de hade stängt fast än de dagen innan muntligen intygat att det skulle vara öppet. Och så ville vi gå på Sfizy, Jivamukti, Vöner, Café Vux (Kafé Räv!), Die Rebellion des Zimtsterns och ett gäng ställen till men hur ska man hinna det på en gång. Tur att Berlin finns kvar och min kärlek till stade lever och frodas. Åk dit. Puss.

Pepparkaksstracciatella

Jag vet. Julen är slut, men det betyder inte att pepparkaksbeståndet är det. Av någon konstig anledning blir det massa smulor, småbitar men väldigt få hela fina pepparkakor kvar mot slutet, och det är ju precis som med chipsen. Det smakar inte lika gött när det är småbitar. Obestridlig fakta. Men för den sakens skull ska vi inte anse pepparkakskrosset vara helt odugligt.

Pepparkaksstracciatella
1,75 dl sojavispgrädde (alpro airy & creamy)
ca 1/2 msk socker
50 g mörk choklad
1 näve pepparkakskross
0,25 dl vaniljsoyghurt

Vispa grädden några minuter tills den börjar fluffa till sig ordentligt. Blanda ner grovt hackad choklad, pepparkakskross, socker och soyghurt och fortsätt vispa tills allt blandats ordentligt. Släng in smeten i glassmaskinen och låt den snurra runt kalaset i ca 15 minuter. Servera direkt.