Vetegrässmoothie

Vetegrässmoothien har smugit sig in i min matvardag på sistone och det känns som om den är här för att stanna. Vetegräspulvret är av märket "naken" (sjukt vackert namn med tanke på deras produkter) kostade strax under en 50lapp och hittades i en icabutik i malmö när jag hälsade på bror min. Det intressanta är att dessa smoothies är galet mättande. Hade jag fått ett öre varje gång jag hört någon tjata om måltidsersättningar som inte mättar hade jag lika gärna kunnat byta namn till John D. Rockefeller (och odla mustasch och inte göra annat om dagarna än att sitta på rumpan och kamma nämnda hårväxt)... och så har lösningen på alla måltidsersättares problem, som de själva verkar anse vara av galaktiska proportioner, funnits här hela tiden. I och med Vetegrässmoothien. För jag är fan mätt som efter en lättare måltid efteråt. Mätt lika länge också. Vilket i mitt fall kanske inte är jätteönskvärt, för jag är inte överdrivet sugen på att se kilona rasa, men ibland kan den sitta fint som frukost eller mellanmål när jag insett att det är lite väl långt kvar till kvällens käk.

2 bananer

ca 3 dl sojamjölk

1 tsk vetegräs

Skala bananerna och bryt i bitar, lägg i bottnen på ett stort glas och mixa till puré. Tillsätt sojamjölken och vetegräspulvret och fortsätt mixa tills du har en slät smoothie.
Den smakar lite som en banansmoothie fast med en ton av alger. Och så får den en härligt muggig grågrön färg. Jag gillar det, men om du tillhör de som pillar bort sjögräset när de käkar sushi så är detta nog inget för dig.

Just det, sa jag att vetegräs är nyttigt? Inte som i plus-i-kanten-nyttigt utan som i poängen-med-det-hela-nyttigt. Vissa hävdar till och med toknyttigt. Det ni.