Din lian i fejkdjungeln del 2

Mer outforskade produkter! Ja! Tofutti har tagit fram en vegansk ricottaost minsann. Säljs i förvånansvärt fula burkar om nästan ett halvt kilo.

Såklart måste produkten testas i en maträtt från det italienska köket, annars är man ute på cykeltur. Penne verde blev det med vitlök, mycket citron och stekt svamp. Nog om det. Nu till ricottan. Första intrycket är att den är lite väl torr. Lite väl grynig. Lite väl intetsägande. Ingen riktig karaktär, ungefär som smulad tofu som en gång frysts (för de som känner till den texturen) med en underlig smak som i det närmaste kan beskrivas som vanlij.

Lite underligt inledningsvis men av en slump så märkte jag att om man blandar ut med en gnutta extra salt kommer faktiskt ganska fina ostigt krämiga toner fram. Märkligt att tofutti missat så pass i smaksättningen kan jag tycka. Men bit för bit växer deras ricottaimitation på mig och den går från att vara något jag ångrar att jag strödde över min tallrik till att faktiskt förgylla. Testade även senare på sparrispizza och den gjorde sig bra även där (efter modifiering).

Trevligt när man vant sig, men ingenting jag kommer inhandla kontinuerligt (för lite dyr var den allt). 3 av 5 solstrålar efter modifiering. En hemmagjord tofu&cashew-ricotta sparkar dock dennas rumpa vilken dag i veckan som helst.

Att hitta rätt

Det är inte alltid rätt att hitta rätt, särskilt inte med dåligt lokalsinne i en ny stor stad. Men jag tror att jag har gjort det nu, tror att jag knäckt koden till att hitta vegansk mat i Brisbane. Tricket är helt enkelt att gå till ställen som inte har en uttalad vegansk profilering. Det är den trista sanningen, vissa av de veganställen jag besökt hittills har varit helt okej. Ett fåtal har varit bra men de allra flesta har inte imponerat. Ska vi se det från den ljusa sidan så har i princip alla restauranger veganalternativ, och de allra flesta är väldigt tillmötesgående och måna om sina kunders preferenser.

Förra veckan gick jag och en ny vän här nere och såg The XX, innan giget passade vi på att käka på ett japanskt ställe i Southbank. Det var dyrt och lite småsnobbigt, men de hade kanske 10 veganska rätter och helt ärligt får jag säga att vi serverades en av de bästa måltiderna jag ätit ute so far på mitt australienäventyr. Jag valde tofu agedashi (dvs stekt tofu i svampsås med alger, vårlök, gräslök och rättika) och edamamebönor. Svampsåsen var fantastisk, balanserade mellan sötma och syrlighet på ett trevligt sätt och blev en bra kontrast till löken och algerna.

Det rådde lite oklarheter om deras svarta sesamglass innehöll animalier så till efterrätt gick vi till ett ställe med rakare besked.

Rätt över gatan ligger Chocolateria San Churro, 161 Grey Street. Churros kanske låter som flottig festivalmat i gemene mans öron, men det går att göra på ett snyggare sätt tydligen. Alla churros var veganska och som tillbehör fanns jordgubbar och olika chokladsorter. Kanske fanns det fler alternativ också, vi hade lite bråttom till spelningen. Det beställdes in churros rullade i kanel och socker plus två sorters smält vegansk choklad. Fantastiska mörka aromer och en nyanserad kakaosmak frodas i munnen från första till sista tuggan.

Bästa mellanmålet

Ibland är det bästa det enklaste, ibland är "snabbmat" nyttig. Just nu känns det så och detta är mitt bästa mellanmål just nu:

1 banan
1/2 ordentligt mogen, söt mango
1/2 näve frysta hallon
stora mängder kakao

krossade jordnötter
anjoupäron

Mixa banan, mango, hallon och kakao till slät, välblandad kräm. Häll över ordentligt med jordnötter. Skiva anjoupäron (eller annat päron av relativt fast konsistens) i tunna skivor. Dippa skivorna i chokladkrämen, in i flabben.

Din lian i fejkdjungeln

Har hittat billig soja-cream cheese! 250 g kostar typ 16 kr, och i mitt huvud jämför jag med priserna på tofuttis Sour Supreme hemma i Svedala och konstaterar att det är som hittat. Producenten är King Land Soy Products och jag behöver inte leta i flummiga hälsokostbutiker eller internetbaserade varuhus för att hitta en burk, de finns i alla mainstream-butiker vilket känns riktigt skönt.

Har även hittat schnitzlar av märket Fry's, möjligt att dessa finns till hands på nordligare breddgrader också men jag ska erkänna att jag helt enkelt inte har koll på just denna sorten.

Jag stekte schnitzeln, blandade en klick cream cheese med persilja, salt och vitlök och serverade tillsammans med ugnsrostad potatis, grillad sparris, rödlök samt en frisk och sval sallad huvudsakligen på vitkål och spenat.

Cream cheesen var god! Lite annorlunda smak mot vad jag är van vid men inte direkt negativt, möjligen att den kändes lite tam på egen hand men riktigt bra som bas. Det enda jag har att opponera mig emot är nog konsistensen som kändes lite väl fast. Men bättre så än tvärtom, det går ju alltid att få det lösare, men att få en produkt fastare kan vara trixigare. Schnitzeln var som förväntat det vill säga panerad, köttig, god. Inga överraskningar, inga konstigheter.

Nästa projekt blir lätt att göra cheesecake på min nufunna cream cheese. Över och ut!

Banana Lounge

 

Begav mig ut i staden med en ny vän för att testa en av stadens veganhak med bättre rykte, The Banana Lounge 170 Boundary Street, West End, Brisbane. Hade hört mycket bra om Banana Lounge på förhand av diverse källor så förväntningarna var uppskruvade ett extra varv. Väl på plats möts vi av laidback inredning med mycket trädetaljer och ett svalt bemötande från personalens sida. Lät oss inte slås ned av det, istället slog vi oss ned och kollade in menyn. Olika burritos, turkiska rätter, raw-kreationer och burgare samsas på samma plats och det verkar lovande. Valet faller till sist på en tofu satay burgare med chili, en garden salad med green lentil pattie och en liten rå morotskaka.

Burgaren var okej. Okej som i gott bröd, bra stekyta på tofun men särskilt mycket satay vet jag inte om det var, ingen jordnöt så långt mina smaklökar räckte. "Chili" var väl att ta i också, det var i själva verket en liten liten klick riktigt sockrig, tradig sweet chili sås som mest smakar sött och slemmigt. Lite torrt och tråkigt på det hela taget.

Garden salladen var bättre, balsamvinäger och fräscha grönsaker och en helt okej lental pattie. Morotskakan var kanske den äckligaste rawkakan jag ätit. Torr, alldeles för mycket kardemumma och knappt någon morot. Av någon anledning hade de inte sötat med dadlar utan istället med russin, men russinen hade inte mixats så i praktiken var det en torr kardemummaklump med russin här och var.

När vi ätit upp och satt och diskuterade och hade det trevligt kom personalen fram och slängde menyn framför näsorna på oss igen, en demonstrativ signal om att vi borde beställa mer om vi ville sitta kvar... Jag förstår såklart att restauranger har svårt att gå runt ibland men det finns olika sätt att tackla det på. Det ovan beskrivna känns inte som ett av de trevligare eller sympatiska alternativen. Särskilt inte när restaurangen är långt ifrån full.

Tänkte ge banana lounge en 2:a av 5 trots allt, om man håller sig borta från deras raw-experiment och kan h överseende med snorkigt bemötande. Men sen visade det sig att vi till råga på allt blev matförgiftade av vårt besök så jag får nog dra ner det hela ett snäpp och sätta en 1:a. Banana Lounge, vi ses aldrig igen. Puss och hej.