Pizza med Béarnaisesås & Seitan

Förra månaden hookade jag och två kamrater upp och bakade pizza! Det bidde en pizza med tomatsås, surdegsbotten, gul&röd paprika, kastanjchampinjoner, hemmagjorda seitanstrimlor, tomat och béarnaisesås. Hur flippin' gott som helst.

Béarnaisesås

2,5 dl soja/havregrädde

2 msk vetemjöl

1,5 dl mjölkfritt margarin

dragon

1 msk citronsaft

gurkmeja

1 grönsaksbuljongtärning

Smält margarinet i en kastrull, vispa ner mjölet pö om pö. Akta dig för klumpar. Häll på sojagrädde och fortsätt vispa och låt koka upp. I med buljongtärningen. När såsen börjat tjockna tillsätts övriga ingredienser under omrörning. Smaka av.

Den uppmärksamma och vegobevandrade läsaren kanske känner igen receptet ovan en aning. Och mycket riktigt - det är ett recept som nästan kopierats rakt av från suveräna kokboken "Vego Deluxe", endast små modifikationer utfördes. Skulle såsen smaka för salt kan den spädas ut lite med hjälp av sojamjölk (sältan från buljongtärningen kan variera en hel del).

Vissa kanske tycker att det är rätt whitetrash och flottigt att käka pizza med béarnaisesås, och visst det får folk tycka.. Men på riktigt - prova! Det är inte riktigt samma sak att glida in på Hepatitens Pizzeria och beställa en pizza med "béa" som att göra egen. Just sayin'.

Vi gjorde två plåtar och krängde båda samma kväll.

Celebratin' JuicedayTuesday

Mer juice! Denna gången gjorde jag på följande sätt:

1 mango

5 päron

en liten skvätt citronjuice

Centrifugerade fram så mycket juice ur päronen och mangon som min maskin förmådde, varpå jag droppade ner lite citronjuice i juicebringaren för att bredda smakupplevelsen om så bara en aning. Sen drack jag.

Pimp yo pasta!

Cashew&tofuricotta

150-200 g tofu

1,5 nävar rostade och saltade cashewnötter

en halv kruka färsk basilika

grovmalen svartpeppar

någon matsked god, smakrik olivolja

en skvätt citronjuice

eventuellt lite extra salt

Mixa cashewnötterna tills de antagit en smulig konsistens. Smula ner tofu, tillsätt olivolja och citronjuice och mixa ytterligare lite. Riv basilikabladen och rör ner tillsammans med peppar. Smaka av och tillsätt eventuellt lite salt.
Pastarätter i sig är ju oftast väldigt goda som de är, men ibland kan jag ändå känna att det blir lite för mycket vardag över det hela och att jag vill lyfta måltiden ett snäpp eller två. Då händer det att jag gör ett ordentligt lass cashew&tofuricotta och får ett brett leende på läpparna.

Chipotleschickling

Chipotlesalsa

1 röd chilifrukt

6 medelstora tomater

2 krm kanel

0,5 tsk salt

1 msk socker

1 msk tomatpuré

Rensa bort chilifruktens frön (glöm inte att ha plastpåsar på händerna, chili kan bränna som få och man vet aldrig var fingrarna hamnar...), och skär sedan upp chilin i mindre bitar och rosta lite lätt i en stekpanna. Skär upp tomaterna och rör ner dessa i pannan, låt puttra i några minuter. Mixa blandningen slät tillsammans med övriga ingredienser i en matberedare. Klart!

Så görs alltså själva chipotlesalsan, om suget för chipotleschickling finns är det bara att fortsätta genom att finhacka en gul lök och steka denna tills den börjar bli genomskinlig. I med 1 paket av Veggos istället för kyckling och stek tills bitarna fått lite stekyta. I med chipotlesalsan, låt alltihop götta ihop sig i några minuter på lite lägre värme och servera sedan. Gärna tillsammans med pärlcouscous, zucchini, haricotes verts, paprika och selleri.

Utvärdering av Sojaosten med ädelostsmak

Som jag skrev för ett tag sen så hittade jag en, så vitt jag förstått det hela, ny sojaost, med den påpassliga smaken ädelost. När jag var yngre gillade jag aldrig ädelost, gillade knappt ost alls. Men av någon anledning har jag blivit betydligt mer nyfiken av ostar och dylikt sen jag slutade äta ost. Kanske låter lite konstigt men så är det. Fast å andra sidan fanns det rätt mycket inom mat som jag hade svårt för som liten men som jag gillar nu. Min enda fiende som består från barndomen är nog pepparrot. Jävulens gåva till smaklökarna. Nog om barndomsminnen och sura uppstötningar. Nomumu's sojaost med ädelostsmak skulle det handla om!

Jag ugnsrostade rödbetor och sötpotatis och slängde i den rivna sojaosten mot slutet, så att allt fick lagom ugnstid. Till det spisades en sallad på pak-soi, päron, valnötter och en liten vinägrett. Och hur smakade Nomumu då?

Den var faktiskt riktigt god. Krämig och fin och lagom smältig. Den hade i och för sig ganska gott sällskap på tallriken också, men en viss del av måltidens göttighet måste nog ändå tilldelas nomumu. Det enda som jag kan känna var lite synd var att den inte smakade jättemycket ädelost. Det fanns ju nyanser av ädelost, men att säga att det var ädelostsmak kanske var lite att ta i. With a hint of ädelost hade kännts bättre. Jag hade ju pumpat upp förväntningarna så pass mycket att jag fantiserade om att det skulle smaka som tofulines mjuka ädelsojaost fast kanske med snäppet mer ädelostsmak, men icke. Men gött var det ändå, tyckte att den stod sig bra mot cheezly-ostarna (är det kanske Redwood som gör nomumu också? väldigt lik förpackning, form och smaken känns också som att det hade kunnat vara en ny cheezlysojaost i alla fall..), men den har, precis som alla andra sojaostar jag smakat, en bit upp till giganten Vegusto.

Chocolate-chocolate Cupcakes

grund:

100 g mjölkfritt margarin

2 tsk noeggpulver + 1,5 msk vatten

2,5 dl socker

1,5 dl vetemjöl

4,5 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

1 krm salt

topping:

50 g mjölkfritt margarin

1,5 msk vetemjöl

0,5 dl socker

1,5 msk kakao

1 dl sojamjölk

1 dl havre/sojagrädde

Grund:

smält margarinet i en kastrull på svag värme. Vispa ihop noeggpulver med vatten och rör ner i kastrullen tillsammans med socker när margarinet smält. Rör därefter ner mjöl, kakao, vaniljsocker och salt. Fördela smeten i muffinsformar (fyll up ungefär 3/4 av varje form) och grädda i ugnen 175grader/15minuter. Låt svalna.

Topping:

Smält margarineti kastrull. Tillsätt mjöl, socker och kakao o rör ihop. Tillsätt mjölk, grädde o låt koka ihop tills det tjocknar en aning och antar en bredbar konsistens. När grundmuffinsen svalnat och stelnat lite kan man bre på topping och ställa in i kylskåpet så att allting stelnar och göttar ihop sig. Servera cupcakesen kylda.

Nu kanske ni tänker; "mååh, vad snålt med så lite topping på cupcakesen", men då får jag be er att tänka om. Ty dessa muffins har en tendens att bilda en krater i mitten och denna krater fyller man ju sedan upp med topping. Så även om det kanske ser mesigt ut på bilden ovan kan jag försäkra er om att den del av toppingen som syns endast är toppen av ett isberg.

Över&ut.

Långkok

Så här kan det gå till när det vankas soppa och det finns en önskan om att denna ska bli något lite extra. Ja, vad finns det att göra för att piffa till en soppa utan att för den sakens skull lägga ner oproportionerliga summor pengar på projektet? Ett tips kan vara att tillaga en egen fond, om tid finns vill säga.

Spara smårester (gärna några hundra gram) från din matlagning i en påse i frysen. Blir det en liten lökstump kvar som du inte vet vad du ska ha till? Kasta den i frysen istället för soptunnan. Själv verkade jag ha samlat på mig en blandning på rödlök, gul lök, morötter, pumpa, paprika, tomat, fänkål, palsternacka, rotsellerie, äpple, zucchini, purjolök, kålrot, och kanske lite annat också som jag glömt att det har hamnat där.

Stek blandningen tillsammans med lite salt, persilja, timjan och i olja i en kastrull.

Slå sedan på hett vatten och låt det koka...

...och koka...

...och koka tills de ursprungliga beståndsdelarna knappt går att urskilja mer och violà, du har din fond.

Sen är det ju bara att göra soppa! I mitt fall blev det soppa på potatis, morötter och lök som alltsammans ugnsrostats i förväg, majskorn, selleriestjälkar, vitt vin, ovan nämnda grönsaksfond, koriander, gurkmeja, salt och peppar. Till det bröd med tysk tomatpastej och tysk sojakörv. Fina grejer.