fredag 31 maj 2013

En passionsfrukts utvecklingsfaser


I början av sin livscykel är passionsfrukten ung och osäker, med en grön hård fasad.

Men sedan inser den värdet av interaktion och då mjuknar utan lite. Som av en slump mognar nu även passionsfruktens estetiska sidor och jag blir plötsligt mycket mer nyfiken på att bekanta mig med dem.



Sen i passionsfruktens tredje utvecklingsfas händer det oväntade - de överger sitt gamla schletna skal och hoppar med huvudet före in i köksstöket. Med lite tur händer detta precis i rätt tillfälle för en blåbärs&passionspaj.

Pajskal:
1 dl vetemjöl
1,5 dl fullkornsmjöl
80 g mjölkfritt margarin
1 msk agavesirap
en skvätt kallt vatten
en liten nypa salt

Blanda mjölsorterna och saltet ordentligt i en skål, knåda ut med rumstempererat margarin och agavesirap. Tillsätt lite vatten och arbeta till en smidig deg. Tryck ut degen i infettad pajform, nagga med gaffel. Låt skalet stå i kylskåp i en timme och slå mot slutet av den timmen på ugnen på 200 grader. In i ugnen i 8-12 minuter, ta sedan ut och låt svalna av en aning.

Fyllning:
4 dl macadamianötter
1-1,5 dl blåbär
10 st stora medjool-dadlar
0,5 dl vatten

Blötlägg nötterna i 3 timmar. Häll av vätskan och låt droppa av ordentligt. Mixa till slät konsistens, tillsätt vattnet fasvis. Kärna ur dadlarna, lägg ner dessa och blåbären med den släta nötmassan och mixa ytterligare. Bred ut fyllningen i pajskalet.

Topping:
2 stora mogna passionsfrukter

Häll ut passionsfrukternas innehåll över pajen, ställ in i frysen i 30-40 minuter. Servera.



onsdag 29 maj 2013

When in Auckland

Har hängt i Auckland, New Zealand, med omnejd ett tag och tänkte avlägga en liten rapport om vad jag upplevde där rent matmässigt.
När jag är långt ifrån trakter jag är van vid brukar jag nyfiket fråga angående vilka frukter, grönsaker och andra råvaror som är typiska eller kanske rent utav mer eller mindre unika för platsen. I Australien finns det tydligen en del unika råvaror men de är nästintill helt omöjliga att få tag i. Européerna plockade med sig sina grödor hit och struntade helt i att det redan fanns ett växtliv som var anpassat till landets speciella klimat och situation. Men i Nya Zeeland var det bättre ställt! Det märkte jag främst i mitt möte med Feijoas! Någon slags liten grön frukt som smakmässigt påminner om en blandning mellan kiwi och banan med snäppet svagare sötma. 
På centralt belägna Sunflower Café, 50 High Street, erbjuds en rätt rörig meny fullknökad med östasiatiska och mer västerländska rätter. Fokus ligger på fejkkött, allt är veganskt och kufarna som driver stället är glada och försiktigt vänliga. Jag min kompis tryckte i oss dumplings och "bacon"-burgers till lunch för en billig penning. Långt i från gourmet men bra mockmeat till låga priser.
 Tommy & James står för lokalproducerad krämig kokosglass.
På Karangahape Road, eller K Road som de lokala förmågorna säger, finns en märklig blandning av strippklubbar, Second hand-butiker, Govindasrestauranger och koreanska butiker. I en av de sistnämnda hittades billig vegansk lammkebab, producerad av kinesiska företaget Whole Perfect Food. Löjligt goda spett med bra konsistens, ordentlig hetta och toner av kummin.
Aucklands innerstad har väl sin charm men det bästa tycker jag är närheten till regnskog och fantastiska stränder. Piha sägs en av regionens schysstaste surfstränder. Dit rekomenderar jag verkligen att man styr sin kosa och i närheten av den finns Piha Café. Mysigt, rustikt och på menyn lockar deras veganvänliga kakor (bra och tydlig märkning har de, så man inte råkar ta fel). Jag avnjöt en kokos&bär-cheesecake efter att kroppen fått sitt på surfbrädan.
Nya Zeeland är oerhört mångkulturellt och bland annat finns en stor befolkningsandel med sydöstasiatisk härkomst. Detta medför att man kan äta mat från den regionen snabbt, gott och billigt i princip vart man än befinner sig. Inne i Auckland finns otaliga ställen som säljer maki sushi för cirka 5 spänn biten (stora bitar, uppskattningsvis dubbelt så stora som de brukar vara i Sverige). Finfint oavsett om du är sugen på en bit som lite snacks på vägen eller handplockar lite olika som lunch. Här nedan tempura-tofu med grönsaker och teriyakisås.

Ska jag bara rekommendera ett ställe i Auckland blir det nog Little Bird Organics. Det ligger oväntat på 385 New North Road, i stadsdelen Kingsland, med endast industri och bilhandlare som grannar. Ändå lyckas de få till en gemytlig atmosfär som får mig att glömma rusket utanför. Little Bird Organics har raw food som koncept och anordnar kurser, säljer ingredienser och utrustning samt serverar kakor, tårtor, lunch, soppor, frukost och smoothies. Framme vid disken velade jag länge och väl mellan cake pops, cheesecake med smak av grönt te, hasselnötstårta men slutligen föll valet på deras cashew&hallon-brownie. Ångrar mig inte en sekund.
Vill du unna dig på ett mindre nyttigt vis leverar Whittaker's en del mjölkfria chokladkakor, till exempel 72%-ig med pepparmintfyllning.
Sen finns det givetvis massvis med annat också, på 61 Victoria Street West finns ett Loving Hut som sägs hålla hög kvalitet (om man kan stå ut med sektliknande undertonen) men det hann jag inte besöka, The Cruelty Free Shop är all-vegan men inte heller den hanns med. Nu är jag tillbaks i Australien men något säger mig att detta inte är det sista jag kommer se av NZ.

fredag 17 maj 2013

Harajuku Gyoza

Blev rekommenderad ett Dumpling-hak på 394 Brunswick Street i Fortitude Valley och kunde inte hålla tassarna borta. Harajuku Gyoza heter det och har tydligt fokus på dumplings och öl, det är nästan det enda som finns på menyn. Kanske någon side-sallad eller liknande också men annars är det östasiatiska knyten och bira för hela slanten.

Och det börjar bra. Personalen är trevlig, professionell och verkar kunniga. Köket är öppet så alla besökare kan se personalen jobba i ångorna. Tyvärr finns bara en vegansk variant på menyn, deras vege dumplings fyllda med kål, morot, lök, rättika och späda edamamebönor. Spännande tänkte jag!
På Harajuku Gyoza ångkokar de först sina dumplings för att sedan steka dem innan de serveras. Detta är något jag i vanliga fall brukar vara positiv till men på något vis lyckas de famla bort sig. För hård stekyta, dumplings som sitter ihop och en konstig kombination av fyllning som bitvis känns snudd på överkokt, bitvis snudd på rå. Det smakar ändå helt okej, men långt ifrån de bästa dumplings som landat på min tunga. Plus i kanten dock för att man får dosera sin egen sås baserat på riktigt fin soja, risvinäger och en chili som inte går av för hackor. Med andra, betydligt billigare, godare och genuinare hak alldeles i närheten (china town ligger bara runt hörnet) så kommer jag nog inte komma tillbaks hit. Men det var kul så länge det varade.

måndag 13 maj 2013

Sötpotatis&pumpamos


Något av det bästa med att bo i Queensland är, förutom fint väder, trevligt folk och annat gott, deras golden sweet potato. Den är lite ljusare är vad den sötpotatis jag är van vid brukar vara, men det den saknar visuellt tar den igen smakmässigt. Den är liksom... krämigare än sötpotatis brukar vara, även om den äts i fast form. Eller så är det bara trevliga omgivningen som spelar smaklökarna ett spratt vem vet. Jag gjorde en ordentlig batch sötpotatis&pumpamos av senaste säcken sötpotatis.

Sötpotatis&pumpamos:
1 kg golden sweet potato
350 g pumpa
2 stora gula lökar
ca 1/2 dl sojamjölk
75 g mjölkfritt margarin
salt
vitpeppar
riven muskot

Skala pumpan och löken. Hacka sötpotatis och pumpa i jämnstora bitar, skär löken i klyftor. Grilla eller ugnsbaka tills alltsammans mjuknat lite och doftar gott. Mosa med pärstamp eller mixa med mixerstav (beroende på vilken textur som önskas) tillsammans med sojamjölk och mjölkfritt margarin. Smaka av med salt, vitpeppar och muskot.

Serverades tillsammans med riktigt fina sataybiffar på sojabönor och kikärtor, limemarinerad broccoli, lättrostade pumpafrön (de kom ju på köpet, lika bra använda dem direkt) samt en sallad på blekselleri och rödbeta. Sötpotatis&pumpamos är nog något en person med viss vana vid att göra vanligt potatismos enkelt kan slänga ihop och skapa en annan, unik variant. Det enda som bör tänkas på är att sötpotatisen, pumpan och lök innehåller mer vätskor än bara vanlig potatis så var försiktig med mängden sojamjölk så du inte slänger ihop en tjockare soppa istället av bara farten.

måndag 6 maj 2013

Aussiekörv del 2

Har varit och tryckt vegankorv i flabben! På 5 Dogs, beläget i The Valley på 290 Brunswick Street, serveras 5 korvar. Påstås det. Men två av dem finns i vegetabilisk tappning, så egentligen borde det heta 7 dogs. En av körvarna av intresse är tofubaserad och går under namnet "Berlin", den andra är en seitankorv vid namn "NYC". I vanliga fall tycker jag nog att detta stället är en smula dyrt, men på tisdagar får du två korvar till priset av en. Schysst deal tyckte jag, drog dit och köpte en av varje.  
Korvarna är klart godkända båda två, men seitankorven "NYC" sticker ut som den något godare och intressantare. Den tofubaserade var lite större, men också lite fegare kryddad. Konsistensmässigt likvärdiga. På minus sidan hamnar att 5 dogs valt att ha exakt samma tillbehör till båda korvarna. Och kanske att börden känns lite för väl tilltagna. På plussidan hamnar att det är göttiga tillbehör; surkål värd namnet, karamelliserad lök, tysk curryketchup och äkta tysk senap (vilket är extremt ovanligt här down under... är någonting äkta *insert europeiskt specialitet* så innebär det i allmänhet ett salig blandning av påhitt och ting från närliggande regioner). Men 5 dogs är ett hål i väggen och med tanke på det, ja då är det här riktigt bra. Särskilt på tisdagar. Och om du gillar klassisk junkfood med bättre tillbehör.
På vägen därifrån passade jag på att unna mig lite glass också, hallon & passionsfrukt från Gelateria Venezia, Shop 13 Central Brunswick Convenience Center. De hade kanske 6 veganska sorter, samtliga baserade på frukt eller bär. Riktigt krämigt och svalkande i 30 graders värme.